tråkigt men behövligt beslut
0I somras tog jag ett tråkigt men behövligt beslut. Denna termin blir min sista som lärare i barnbalett. Jag känner att mina fortsättningselever behöver en lärare som kan mer än jag kan. Och som orkar mer än jag gör. Ibland känner jag av att min kropp passerat 40. Jag orkar inte längre instruera att gå på tå och göra alla dessa upprepningar vid stången. Jag har aldrig varit särskilt stark eller balettig i kroppen, inte sen jag var liten, inte sen efter jag fick ryggproblem. Jag anmälde mitt intresse som lärare i orientalisk dans och blev lärare i barnbalett liksom på köpet. Det fanns ingen annan då som var intresserad och jag har ju dansat balett både i många år som liten och lite som vuxen som elev. Och sen jag blev lärare i barnbalett har jag hela tiden haft fullt med kurser, både många nya barn, och många som fortsatt termin efter termin. Jag har flera barn som gått för mig i fyra år. Jag gör mitt bästa att ge dem nya rörelser, utveckling, nya koreografier, varje termin. Men nu känner jag att de har dansat om mig. De behöver någon som kan möta de krav de har rätt att ställa på sin lärare. Jag känner mig också tom på idéer. Varje sommar brukar jag göra koreografier för två terminer framåt, för samliga kurser - men nu i somras hade jag fullständig idétorka. Trots att jag köpt ny musik! Det enda jag gjorde var att finslipa en idé jag haft innan till en färdig koreografi - den som fortsättningseleverna kommer dansa nu i höst. Jag tror fortfarande på mitt koncept, mitt sätt att undervisa. Jag ser ju resultatet hos barnen. Tyvärr ser jag också resultatet i min egen trötthet. Dags att ta paus.
Och dags att satsa mer på orientalisk dans, som ligger min kropp närmare, som hjälper mig att må bra. Och där jag har så mycket lättare att skapa nytt hela tiden.
Också dags att vila mer så att kroppen och sinnet orkar det som redan står på schemat. Att vara danslärare hela söndagarna var mycket enklare när jag inte hade fast lärarjobb fem dagar i veckan med allt det innebär. Det är lätt att säga att man inte ska ta med sig jobbet hem och att man ska passa på sina raster och sin ålagda tid. Men verkligheten visar sig dagligen och det blir sällan så som jag hoppats. Så att ha lediga helgmorgnar kommer bli guld värt för energin.
Hälsningar
Alva Aucu