orientalshimmer.blogg.se

Jag har sagt det innan, att det är ofta de barn som krävt lite mer av mig som pedagog, som jag minns bäst och som jag saknar och tänker på ibland. Det är också de barnen som förmodligen lite mer än de andra lär mig hur jag bör vara som lärare i olika situationer. Som utvecklar mig. Men ibland är det lite mer än så. Jag har ett barn i en av grupperna den här terminen, som jag verkligen inte förstår mig på. Och eftersom jag jobbar heltid på skola med barn numera, funderar jag nog extra på hurdana barn är. Vilket barn som behöver vilken slags extrahjälp, eller extra anpassningar som vi säger i skolans värld. Men detta barn är exeptionellt. Jag vet inte vad jag ska göra för att fånga henne. Hon gör väldigt sällan det hon ska. Hon springer runt i salen varv på varv på varv innan vi börjar lektionen. Det är helt ok. Men under lektionen - hon pillar på sin dräkt, drar antingen ner den så halva överkroppen syns, eller drar upp den så halva underkroppen syns.... och står och tittar på sig själv i spegeln så. Länge. Hon klampar mot golvet med sina skor (vanliga finskor - inte teknikskor för balett eller andra dansskor), aldrig i takt, aldrig rätt rörelse. Hon verkar inte lyssna när jag säger hur man ska göra eller vad som ska ändras för att en rörelse ska bli rätt utförd. Det är ofta som att hon inte ens verkar höra sitt eget namn. Hon kan ställa sig precis bakom eller framför mig och därmed omedvetet hindra mig att visa, och förstår inte varför det inte är ok. Jag hade ju kunnat skada henne i en snurr om jag inte sett henne när hon är så nära mig!!! Om vi gör övningar vid stången, viftar hon rundor, står aldrig stilla. Om vi gör övningar sittandes på golvet, kan hon inte sitta stilla i två sekunder. Hon snackar gärna rakt ut, utan sammanhang. Hade detta varit en 4åring hade det mesta av allt hon gör annorlunda varit relativt normalt. Ett uttråkat barn som inte vill dansa eller inte förstår att hon ska göra som de andra.

 

 

Men detta är en 7åring. Som verkar vilja dansa. Som verkar tro att hon dansar! Som inte tycks förstå att hon inte gör som alla andra. Då börjar jag undra. Då börjar mina hjul snurra som de kan göra i skolan ibland. Får man lov att undra om detta barn faktiskt har ADHD eller liknande bokstavskombinationsbekymmer? Jag kan inte undervisa henne. Hon skulle behöva en assistent, så som barn får i skolan. Hon skulle behöva en alternativ lektionsplan, så som barn i behov av särskilt stöd får i skolan. Men det är ju inte i skolan vi är. Det är en kurs i barnbalett. Hur gör man då? Det är tur att de andra barnen i gruppen inte störs för mycket och faktiskt klarar av att utföra övningarna och dansen och kan lyssna ändå. Tror jag. Hoppas jag. För det mesta. De flesta i allafall. Men när det är något barn närvarande som är väldigt osäker eller något barn som hellre hade gjort något annat, så får hon en kumpan och jag kan inte ignorera det längre utan måste vara tråkig och sträng. Det vill jag inte behöva vara på söndagar. 

 

Jag har för nån vecka sedan delat ut anmälningslappar till nästa termin. Om denna flickans föräldrar undrar, kommer jag vara tvungen att säga att jag rekommenderar att hon inte fortsätter dansa för mig. Mitt argument kommer då att vara att flickan inte på en enda lektion gjort vad hon ska trots upprepade förevisningar och hjälp och trots att alla andra gör vad de ska. Jag kommer också säga att det stör de andra barnen och att jag inte kan bedriva dansundervisning på olika nivåer eller på olika sätt till de barn som går i samma grupp. Jag hoppas att de själva ser detta på sista lektionen - uppvisningen, och att de själva inser att flickan inte bör fortsätta. Detta känns så klart inte bra för mig och det har aldrig hänt mig innan. Alla mina danselever har alltid utvecklats i någon mån under terminen. Men inte detta barn. Det är inte att hon är medvetet tramsig eller olydig. Det är som att hon inte förstår vad hon gör eller inte gör. Jag är alltid extra snäll mot henne, men ibland har jag varit tvungen att säga till på skarpen. Då har hon tittat helt oförstående på mig. Alla andra barn har mer eller mindre dragit en suck av lättnad att jag stoppat det felaktiga beteendet, åtminstone tillfälligt. Får man lov att undra hur föräldrar tänker som sätter ett barn som förmodligen inte klarar av andra lärsituationer heller, i en dansklass... Tror de jag ska utföra mirakel och omvandla flickan? Eller tror de att hennes beteenden är ok i en dansklass, att en dansklass inte är lika viktig, att vi bara leker? Vi får se. Om de undrar, måste jag ta på mig myndiga pedagogrollen och ha ett allvarligt snack med dem. Hoppas det inte behövs....

 

Hälsningar

Alva Aucu