orientalshimmer.blogg.se

Efter en höst med flera förkylningar på varandra och en kropp som inte riktigt velat träna i efterdyningarna av allt hostande, nysande och snytande, har jag nu äntligen efter en dryg veckas jullov hittat tillbaka till en morgonrutin. Delvis ny, men delvis blandning av tidigare morgonrutiner. Och det känns bra. Jag känner att jag jobbar för att dels väcka, dels stärka min kropp varje morgon. En del av min nya morgonrutin inkluderar faktiskt delar av den uppvärmning jag har för mina elever i orientalisk dans - rörelser som mjukt stretchar dels bröstkorgen, dels bäckenet åt alla riktningar i ett antal upprepningar. 

 

Jag har tänkt på det under året som gått - uppvärmning. Jag har tagit lektioner för några olika lärare under året, och de gör alla helt olika uppvärmning. Det var dock väldigt tydligt att den uppvärmning de gjorde var deras normala rutin - det de alltid gör med sina elever, och kanske själva hemma också inför egen träning. Säkert gör de på så olika sätt för att vi är så olika i våra kroppar. Vi behöver olika saker. Men i situationen med elever, särskilt med nybörjarelever, tänker jag att det handlar inte om vad jag behöver, utan vad DE behöver. Det är så jag utvecklar min grundkurs. Och hittills har jag endast fått massor med beröm från eleverna - hur de finner en mjukhet och större räckvidd med sina kroppsdelar så att säga. 

 

Jag vill inte nämna någon vid namn, och det handlar inte om att något är fel. Jag tycker bara det är så intressant att även uppvärmning görs så milsvitt olika av olika lärare: Jag tog lektion av en lärare som var väldigt hård i rörelserna; särskilt bröstkorgen tog hon i som attan och stötte fram och tillbaka, och samma sak med hipdrops. Säkert är det en bra träning för henne som redan är mjuk i kroppen och väldigt stark. Jag, som är försiktig, tog det dock lugnare eftersom jag känner min kropp och inte vill skada mig. Många av hennes elever den dagen var äldre kvinnor som verkligen försökte sitt bästa att satsa hårt och de svettades ymnigt men såg ganska stressade ut. En annan lärare gjorde i stort sett motsatsen då hennes uppvärmning bestod mest av långsamma och lugna rörelser och fokuserade på andningen och hennes väldigt personliga stil i uttryck. Det var skönt och harmoniskt, men gav kanske inte så mycket uppvärmning för min del. En annan lärare har uppvärmning där vissa delar påminner om vad de flesta lärare jag tagit lektion av också gör, men i väldigt små rörelser, ingen riktig stretching, väldigt försiktiga små steg och korta sekvenser. Fokus för henne tror jag är mer på att trampa igång, inte stretcha igång. Ingen elev svettas någonsin där. 

Och det får mig att tänka på: vad är syftet med uppvärmning? Det är väl att bli varm, att väcka och värma musklerna, att förbereda inför träning, på ett skonsamt sätt. Det är i allafall så jag tänker. 

 

Som sagt, vi är olika och vi behöver olika saker. Mitt sätt är bra för mig och verkar funka bra för mina elever. Men det behöver inte vara enda eller bästa sättet i världen. Andra sätt kan vara bättre för andra individer. Det är verkligen intressant att se skillnader och fundera över orsaker därtill. Att vi gör olika och upplever varandras sätt, kan och bör också inspirera och utveckla vårt sätt att tänka, vara och göra. 

 

Gott Nytt År på er!

 

Hälsningar

Alva Aucu