orientalshimmer.blogg.se

Nu blev jag så där trött och gnällig igen. Och fick ett plötsligt behov av att blogga om det. Orsaken: jag ser hur många ska hålla workshops eller specifika lektioner i ämnet vackra armar i orientalisk dans. Jag vet att behovet finns. Jag vet att många elever efterfrågar det. Jag vet också att det är lätt att man som lärare låter armarna komma sist. Det hinns inte med på lektionerna. Det är så makalöst mycket att lära och hålla reda på för eleverna de första åren vad gäller bäcken, mage, rygg, bröstkorg, knän, fötter osv. Jag har full förståelse för att armarna kommer senare. Det gör de även för mina elever. Jag tror det kan vara bra att hålla workshops eller speciallektioner i vackra armar, eftersom det finns en efterfrågan och ett behov därav. Men - och nu kommer jag låta fruktansvärt elak, även om det inte är menat så - det är faktiskt inte alla dansöser som har vackra armrörelser, även om de har dansat i åratal. Det är en stor konst att få till det. Att kunna lägga till vackra armar som ett komplement till alla rörelser. De kända dansöser jag kan komma på direkt som har vackra armrörelser, är ett fåtal. Jag kan räkna dem på ena handens fingrar. Aziza från Canada, Marta Korzun, Jinhee Kim, Suraya från Polen, Shereen från Tjeckien och sen kommer jag inte på fler så här omedelbart. Och då menar jag dansöser där armarnas rörelser är exeptionellt vackra och hjälper till att skapa helhetsintrycket till ett underbart vackert flöde av musik översatt till rörelser i en dansande kropp. Många gör det ok - men få gör det exeptionellt bra. Tyvärr är det också väldigt många som gör det dåligt. Kantigt. Märkligt. Ansträngt. Spretigt. För taktfast. För överdrivet. För hårt. Flaxande. Viftande. Stelt. Eller inte alls. Dansöser som aldrig dansat balett kommer alltid att ha svårt att få till vackra armar. Vackra armar är något som bör komma naturligt som andetag. Jag är osäker på om det faktiskt går att lära in utan balettgrunden. För den orientaliska dans vi utför är uppblandad med balett. Utan Mahmoud Reda, ingen scenkonst. Han var balettdansör. Vi kan inte frångå detta faktum. I min uppvärmning, och i andra delar av min lektionsundervisning har jag med port des bras. Både på klassiskbalettvis, och på mer orientaliskt vis. Jag ser att det kan vara svårt att få till mjukheten, men den är så essentiell! Orientaliska dansöser som fnyser åt balett kommer aldrig att få till det och bör heller inte undervisa i ämnet. Det är en sorglig trend att folk undervisar i ämnen de inte behärskar. Ursäkta mitt gnällande. Ämnet står mig nära. 

Hälsningar

Alva Aucu