orientalshimmer.blogg.se

Måste dela med mig av en rolig erfarenhet från mitt vardagsjobb: eftersom jag har lite ont om lediga stunder att träna in musik inför uppträdande till slutet av veckan, tog jag med mig den musik jag kunde, och tränade lite i klassrummet under min lunchrast eftersom alla barnen redan var ute på fritids. Av någon anledning öppnade jag dörren till klassrummet för att gå över till fritidsrummet och kolla något. På vägen tillbaka ser jag en pojke i första klass som står vid sin lillebrors barnvagn och diggar med vad vi i orientalisk/fusionvärlden skulle kalla sjögräsarmar... (parallella snakearms med handondulationer) vilket jag såklart berömmer i förbifarten. Då kommer hans mamma, muslimsk kvinna från kosovo och säger (som så många innan henne) "nämen oj lyssnar du på arabisk musik?" Sekunden efter kommer min kollega från fritids - medelålders man från Libanon, muslim, och lyssnar in sig - och brister plötsligt omedelbart ut i sången, mitt i versen till Lissa faker och kan bara inte sluta. Med otrolig inlevelse, nästan exakt som mannen på cdn i alla nyanseringar med rösten. Mamman skrattar och går med sina barn. Han fortsätter sjunga och min närmaste kollega kommer ner för att jobba vid datorn i vårt klassrum - han börjar serenera henne och förklarar på fullaste allvar hur vacker och känslofylld texten är, "äkta poesi när man ska sjunga för sin älskade och ser in i hennes ögon..." Jag bara skrattar för jag har aldrig sett detta allvar i denna man tidigare, absolut inte vad gäller musik. Min närmsta kollega sätter sig till slut och jobbar vid datorn efter de långa förklaringarna. Så vänder han sig till mig och säger "men du vet, det ska vara Oum Khalsoum som sjunger, inte han där!" - om sångaren på cdn. Jag skrattar igen och säger, ja jo jag vet, men nu råkar det vara i en annan version. 

 

Men vilken upplevelse! Att se allvaret denna fantastiska musik skapar hos en liksom vanlig arbetande man en liten stund på en vanlig skola någonstans i Sverige.... 

 

(det var förövrigt slutet på min träning kan jag ju tillägga, får fortsätta hemma nu...)

 

Hälsningar
Alva Aucu