orientalshimmer.blogg.se

Det var öppet hus för hösterminens danskurser på Medborgarskolan i Helsingborg igår. En mamma sa saker angående kursupplägg, som verkligen får mig att fundera. Hennes son, 5 år gammal, provade dans-mix med en annan av instruktörerna och efteråt pratade mamman med mig, eftersom hon förstod att jag tillhör medborgarskolans personal och för att jag var ledig just då. Hon frågade mig om föräldrar får sitta med inne i danssalen under hela terminen. Det är absolut inte första gången jag fått den frågan så jag svarade nästan per automatik "nej, bara första och sista tillfället". 

Synd, sa hon. 

Hennes svar förvånade mig lite. Jag har aldrig tidigare fått det svaret. Vi pratade vidare. Jag sa det att det är ju för barnens skull, så att de inte förlorar fokus på lektionerna. Hennes syn på saken är att föräldrar och barn är åtskilda alla vardagar i veckorna med dagis/förskola/skola och jobb, så resten av tiden vill hon gärna vara tillsammans med sin son - åtminstone vara i samma rum och på det sättet vara delaktig i vad han gör. 

Detta föräldraperspektiv har jag inte tänkt över innan och jag är mycket glad att hon öppnade mitt sinne för det. 

Jag berättade mina erfarenheter att det funnits något enstaka barn ibland på mina kurser, som absolut inte klarat att vara utan mamma i rummet - och att detta faktiskt inte stört, för att de antingen suttit tillsammans tyst på golvet intill de andra barnen och mig när vi jobbat, eller att mamman ensam suttit tyst i ett hörn av salen medan dottern då klarat av att dansa med oss andra - och till slut sa till mamman att hon inte behöver vara med! Så visst finns det positiva exempel på exemplariska föräldrar och barn som förstår att inte störa trots behovet att vara nära. Jag är ganska säker på att denna mamma igår och hennes son också faller inom den kategorin. Men, sa jag, det har ju tyvärr orsakat att andra föräldrar och morföräldrar och andra har tyckt att det måste vara ok för dem också att vara innen i salen - och det har nästan varje gång stört både deras barns fokus - och därmed alla andra barn i gruppen. Och därför har vi nu regeln att barnen måste klara av att vara utan föräldrarna de 45 minuter som lektionen är. Föräldrarna kan ju sitta utanför salen hela tiden och fika eller jobba eller så. Och barnen vet att de är där. 

Jag kände att vi förstod varandras synpunkter mycket väl. Jag sa det att det är så svårt att göra undantag för då blir det till slut orättvist för någon. Jag sa samtidigt det att det är så svårt att, i och med att barn är så olika i deras trygghetsbehov - göra lika för alla. Det är också viktigt att förstå att kurserna är till för barnen, det är inte barnen som är till för kurserna! Men tyvärr måste vi gå på vad som är bäst för majoriteten av dem - och det är ju att vara ensamma med mig utan föräldrarna i salen. 

 

Det gav mig verkligen tankeställare att se allt detta ur föräldrars perspektiv. Det får mig också nu att fundera över att skapa ett nytt koncept - en helt ny slags grupp där barn och föräldrar kan interagera i dansen. Detta finns nu bara för 2-3 åringar med förälder. Jag menar att göra grupp för äldre barn! 4-8 år kanske, med förälder. Jag frågade mamman om hon kände till ifall det finns någonstans, men hon hon kunde bara komma på att det är så i sportvärlden - simning, bollsport osv. Jag tror inte att det kan fungera med klassisk balett för detta, men jag har flera varianter på tänk i huvudet med musikal, pop eller bollywood; något glatt och enkelt. 

Samtalen öppnade nya intressanta tankar - en breddning av sortimentet! Nyttigt att behöva komma på nya koncept! Det utvecklar även mig som lärare och dansös - och kan vi tillgodose fler barns behov - desto bättre!

 

Hälsningar

Alva Aucu