En epok tar slut

På torsdag kommer jag gråta över att jag inte längre kan gå till min underbara syssling Nettan på Raw restaurang. Hon stänger på onsdag. Vår lilla familj och några vänner gick dit igår, den sista lördagen, och satt från öppning till stängning och bara njöt. För vi ville ha en sista lång stund att njuta. Av varandra, av atmosfären och den hemtrevliga inredningen Nettan skapat, av stämningen, av alla goa sköna människor, av maten, av samtalen, den omåttliga kunskapen och vänskapen, allt. Och vi tittade flera gånger på varandra och frågade, både inombords och rakt ut till varandra: vart ska vi ta vägen nu? När vi vill ses. När vi vill koppla av från alla måsten, alla krav, jobbet, hemmet, vad som helst. Nettans restaurang Raw har varit vår oas. Vår tillflykt. Där har jag kunnat bara sitta i timtal och må bra.
 
 
 
 
Det behövs ett ställe som Nettans Raw. Det behövs ett ställe där alla tydligtvis bryr sig om varandra. Ett ställe där gemenskap och omtanke går före. Där stress inte får existera. 
Verkligen: vart tar vi vägen nu? Jag kan inte komma på ett enda liknande ställe i denna stad. På alla andra fik, restauranger, tillhåll, är det för hög musik, stressad personal, stressade kunder, och alltför likriktat utbud - alla dessa kedjor och alla dessa små ställen som imiterar kedjornas utbud förmodligen gissar jag för att de tror att de inte får några kunder annars. Så tråkigt. Och ingenstans finns kunskapen. All den goda kunskap som både Nettan och en stor del av kunderna på Raw restaurang besitter. Kunskapen om hur man ska stressa ner för att överleva livet utan men. Kunskapen om hur det vi äter påverkar kroppen och välbefinnandet. Hälsan. Kunskapen om Raw food, om vegansk mat, om naturens skafferi, om vad som är naturligt för oss egentligen. Inte vad traditioner och samhället och reklam försöker få oss att tro. Utan hur det faktiskt är och borde vara. 
 
Gråter lite redan nu och hoppas att det kommer nya Nettor som öppnar liknande ställen så att fler människor kan hitta rätt väg i livet för både sig själva och för varandra. Så att kunskapen sprids om hur vi kan må bra och hur jorden kan överleva med oss alla. 
 
Hälsningar
Alva Aucu